Yippee! Äntligen var det dags! Matte la band på sin nervositet och satte på mig halsband (det var iofs inte så trevligt) men sen! Dörren öppnades och efter ett par försiktiga steg kunde jag gå omkring som jag ville. Ingen dum sele!

Efter en smygande sväng runt mattes hus, var jag tvungen att kolla en vidare area. Promenerade fräckt uppför trappen till grannens altan. Och vad är tacken? Blev jagad hem till mattes tomt av grannens svarta katt. Men där fick det vara färdigsprunget och vi satt läääänge och stirrade på varann.

Matte missade upplösningen men tolkade det hon senare såg som att jag förlorade. Vadå förlorade? Jag som inte är intresserad av att slåss och fightas.

Hur som helst, det var gott att komma in och jag sov så gott i soffan sen!

Jag äter torra och knapriga bitar till frukost, lunch och middag och gärna några smakbitar däremellan. Så ända sedan jag kom hit har matte försökt använda sig av något hon verkar tycka att jag borde älska när hon vill att jag ska komma eller göra saker. Det är något påhitt hon kallar ”kattgodis”. Vet inte varför. Det smakar inte det minsta gott. Den första varianten vägrade jag. Variant nummer två var lite bättre, tar ibland en smakbit för syns skull men äter upp den? Nej vet ni vad!

Racerrace kör jag fortfarande med. Driver matte till vansinne! Försöker busa med henne, men hon gillar inte min klor. Har hört henne säga att klorna ska vara indragna inomhus och i hennes närhet, men jag har inte riktigt förstått vad hon menar?

Älskar mina pälsmöss!

En kväll försvann matskålen ur synhåll. Det följdes sedan av att på morgonen så dök en kattbur upp från ingenstans. Och matte satte in mig i den.  Det har jag inget alls emot. Men sedan! Sedan bar det av ut i den där brummande saken som faktiskt är OTÄCK! Jag var tvungen att småprata och beklaga mig för matte under hela färden. Väl framme blev jag väldigt tyst. Det luktade ju SÅ konstigt!

Minns inte så mycket men på något sätt kom jag tillbaka där jag var på morgonen. Försökte hoppa upp på soffan till husse som vanligt, men lyckades inte. Mycket pinsamt. Vet inte vad det var med mig. Matte lyfte upp mig och la mig på den mysiga blåa filten, och där sov jag jättegott ett tag till.

Framåt kvällen kände jag mig helt normal igen. Och fick lite busryck sa matte. Hon sa oxå att nu äntligen var alla de tovorna som satt jättenära skinnet borta och nu skulle hon ta hand om pälsen så som jag borde bli omhändertagen. Det låter bra! Jag gillade inte de stora stora kakorna som satt på mina bakben t ex. Men jag måste säga att jag inte gillar nåt vidare att bli kammad. Ryggen och hakan får matte gärna kamma, men där går gränsen! Vi har småfighter om rätten att kamma mage och bakben. Matte undrar om det är för jag inte är van eller om jag är kittlig?

Och jag är full av överskottsenergi. Matte är uppriktigt frustrerade över det faktum att jag är frustrerad och låter det få utlopp i form av roliga attacker! Att attackerna drabbar matte och husse bryr jag mig inte så mycket om. Att jag mellan mina race och attacker är en himlans charmig katt är säkert anledningen till att de fortfarande gillar mig.

Då matte tidigare haft innekatt hade hon en idé att jag skulle få lära mig hitta i området genom att gå i koppel. Måste säga att sele det gillar jag inte! Men vad gör man inte för lite frisk luft efter flera veckor (!) inomhus…

Säger matte att det gått sen jag flyttade in. Och jag är en helt annan katt sägs det! Så full av bus!

Vadå? Det är väldans kul att springa runt genom köket, ut i hallen, vidare över vardagsrumssoffan och tillbaka till köket igen. Avslutar gärna rundan med ett hopp upp på kökstolarna.

Gillar inte vatten. Fick höra i flera dagar att matte och husse funderade över något de kallade baddags. Inte för jag visste vad det var, men allt nytt är kul! Det är min inställning! Tills de satte på vattnet i duschen… det var ingen höjdare. Jag gjorde saker jag inte är stolt över. Klöste både husse och matte i min iver att ta mig därifrån. Men det fungerade inget vidare.

Gisses, vilket sjå det var att få ordning på pälsen igen! Herregud vad jag fick jobba! Efter detta äventyr ville jag inte ha med matte att göra, men sedan när hon virade in mig i en varm filt var det riktigt mysigt och hon var förlåten igen.

Tid vet jag inte mycket om, men matte säger att jag varit här en vecka och har lugnat ner mig. Hon säger att hon tror att jag förstått att jag får bo här.

Jag kan nog säga att stämmer, går hon eller husse ut ur rummet kan jag faktiskt tänkta mig att stanna kvar i soffan där jag vilar, och behöver inte springa efter och kolla vart de tar vägen.

Jag måste dock säga att jag inte förstår vitsen med att sova på natten. Nej då! Försöker allt att väcka värdfolket framåt femtiden när det börjar ljusna! Min favvoleksak är en liten pälsmus som jag älskar att busa runt med, speciellt på morgonkvisten! Roligt!

Här är OK! Men jag är faktiskt rädd att matte och husse ska lämna mig. Var glad att de tillbringade flera dagar mer eller mindre hemma. Gillande inte när de vid ett par tillfällen försvann. Ibland är jag en smart katt och begrepp direkt att när de går ut genom dörren på långsidan av huset så kan jag följa efter och sitta i tvättstugan och spana efter dem, tills de är tillbaka igen.

På kvällarna när de sitter i soffan så måste jag visa hur otroligt glad och go jag är. Först springar jag till matte och myser och gosar så mycket jag kan. Men sedan kommer jag på att husse inte får känna sig bortglömd så då måste jag springa bort till honom också, och göra precis samma sak där!

En helt vanlig dag så var det ett ovanligt intresse för min päls och framförallt att ta bort ett antal tovor. Detta gjorde att jag blev på dåligt humör. Trots detta var det inga som helst problem att få mig att kliva in i kattburen. Jag är en nyfiken typ!

Att detta innebar vissa förändringar i och med en bilfärd som jag klagade missnöjt över hade jag inte förstått då.

Efter en mindre resa öppnades buren och jag fick undersöka! Sånt gillar jag! Massor med nya ytor och inte en katt så långt ögat kunde nå. Det verkade lovande! Jag har hört att såna som jag gärna gömmer sig någonstans, men inte jag inte. Nej jag kikade runt allt jag kunde.

En onsdag fick jag besök, mitt under mattiden. Så oförskämt! Hade vissa problem om jag skulle prioritera de underbart mjuka matbitarna eller besöket. Jag gjorde hann visst med både och! Och vifta på svansen!

I efterhand har det sagts att jag lyckades charma min blivande husse och matte så till den grad att trots de sagt att de inte skulle ha en som jag med lång päls, så blev det så ändå. När matte fått sova på saken. Hon brukar behöva det för att bestämma saker.