En kväll försvann matskålen ur synhåll. Det följdes sedan av att på morgonen så dök en kattbur upp från ingenstans. Och matte satte in mig i den.  Det har jag inget alls emot. Men sedan! Sedan bar det av ut i den där brummande saken som faktiskt är OTÄCK! Jag var tvungen att småprata och beklaga mig för matte under hela färden. Väl framme blev jag väldigt tyst. Det luktade ju SÅ konstigt!

Minns inte så mycket men på något sätt kom jag tillbaka där jag var på morgonen. Försökte hoppa upp på soffan till husse som vanligt, men lyckades inte. Mycket pinsamt. Vet inte vad det var med mig. Matte lyfte upp mig och la mig på den mysiga blåa filten, och där sov jag jättegott ett tag till.

Framåt kvällen kände jag mig helt normal igen. Och fick lite busryck sa matte. Hon sa oxå att nu äntligen var alla de tovorna som satt jättenära skinnet borta och nu skulle hon ta hand om pälsen så som jag borde bli omhändertagen. Det låter bra! Jag gillade inte de stora stora kakorna som satt på mina bakben t ex. Men jag måste säga att jag inte gillar nåt vidare att bli kammad. Ryggen och hakan får matte gärna kamma, men där går gränsen! Vi har småfighter om rätten att kamma mage och bakben. Matte undrar om det är för jag inte är van eller om jag är kittlig?